Åkes sida om elgitarrer.

1967 kom Beatles ut med skivan Sgt. Peppers Lonely Hearts Club Band. Min klasskamrat Christian hade byggt en liten elgitarr i slöjden i skolan och på den låtsades vi spela till skivan hemma hos honom. I katalogerna från Hobbex fanns det riktiga elgitarrer att köpa, men den drömmen var ju ouppnåelig.

I tredje klass i skolan började jag i musikskolan. Mamma hade en mandolin och den lärde jag mig spela på. Tanken var ju sedan att man skulle lära sig spela fiol, eftersom stämningen på en mandolin är densamma som på fiol. Nästa steg blev som sagt att spela fiol, men det var svårt och det var omöjligt för mig att få fingrarna att hamna på exakt rätt ställe på greppbrädan, med följd att det lät förfärligt i mina öron. Jag har mycket bra gehör, så när det blev så falskt så orkade jag inte med att höra på mig själv och öva tillräckligt, så fiolen lämnades tillbaka.

Något år senare fick jag för mig att jag skulle lära mig spela tvärflöjt. Jag anmäldes åter till musikskolan och lektioner i tvärflöjt fortsatte jag med skoltiden ut. Tvärflöjten är det instrument som jag behärskar bäst.

År 1977 var mamma på besök hos sin kusin i Vendel. Hennes man hade byggt ett antal nyckelharpor, antagligen inspirerad av Erik Sahlström som också bodde i Vendel. Mamma ville köpa en av hans nyckelharpor, men det fanns ett villkor med köpet, någon måste lära sig spela på den. Det blev jag som fick lära mig. Jag anmäldes till en studiecirkel och den fortsatte jag med under flera år. Tyvärr har jag glömt mycket av vad vi spelade, men kassetterna som vi spelade in musikstyckena på finns fortfarande kvar i förrådet. Två låtar sitter dock kvar i huvudet, så efter lite övande så kommer jag ihåg dem.

När Camilla fyllde 15 år fick hon en begagnad elgitarr med förstärkare som jag köpte av en arbetskamrat i present. Jag provade naturligtvis att spela på den och tyckte det var jättekul. Hon behövde ett band över axeln att ha den i när hon spelade, så bandet som jag hade till nyckelharpan fick hon.

I februari i fjol (2018) fick jag en körning upp till området vid musikaffären här i Borås. Jag hade gott om tid till nästa uppdrag så jag tänkte att jag går in och köper ett nytt band till nyckelharpan. Jag hade tidigare varit inne i affären och kollat på utbudet. Efter att ha valt ut ett band och lagt det på disken gick jag runt och kollade lite i affären. Expediten frågade om det var något särskilt jag var intresserad av och då nämnde jag att en Gibson SG intresserade mig. Han sa då att de hade en sådan som var prissänkt med två tusen kronor och vi kollade in den. Nu gick mitt huvud igång! Här hade jag en riktigt fin elgitarr som jag faktiskt hade råd med. Det blev att flytta över pengarna från ett sparkonto till det vanliga betalkontot och nästa dag var det jag som åkte tillbaka till affären och köpte gitarren.


Gibson SG Special 2016 T Satin Ebony
(SG70SECH1)

En förstärkare måste man ju också ha och det blev en Line6 Spider V 60 som har ett tillbehör med radiosändare, en RELAY G10T, så någon sladd mellan förstärkare och gitarr behövs inte. Det är bara att stoppa in den lilla radiosändaren i kontakten på gitarren så fungerar det perfekt. Förstärkaren går att koppla till datorn och via en programvara går det att fjärrstyra den. Hur kul som helst! Man kan få massor av olika ljud ur gitarrerna. När lönen i april kom investerades i en fotpedal, FBV 3, till förstärkaren. Med den är det lättare att styra förstärkarens olika inställningar. Den har också en Wahwah-pedal så man kan få den effekten när man spelar.

På musikaffärens hemsida fanns massor av andra gitarrer. Jag konstaterade snart att en Stratocaster tillverkad av Fenders lågprismärke Squier var väldigt billig. Efter någon vecka åkte jag tillbaka till musikaffären och bad dem beställa en sådan åt mig. Knappt en månad efter att jag köpt den första elgitarren så köpte jag en till. Och varför två elgitarrer kanske någon frågar! Jo, karakteristiken på de två elgitarrerna är helt olika. Stratocastern har en typ av mikrofoner (Single coil) som ger ett ljusare och sprödare ljud, ett ljud som mer liknar en akustisk gitarr, medan SG:n har mikrofoner (Mini Humbucker) som ger ett lite dovare och varmare ljud ifrån sig.


Squier Stratocaster Affinity Brown Sunburst

Nu gäller det bara att lära mig spela ordentligt på mina fina elgitarrer! Led Zeppelin och Black Sabbath står för de häftigaste låtarna från min ungdom, så det blir de jag börjar med att lära mig.

För övrigt kan nämnas att bandet som jag köpte till nyckelharpan hamnade på Gibson SG-gitarren.

Två nya gitarrer

I början av januari 2019 bestämde jag mig för att utöka min samling elgitarrer. Den femte januari åkte jag in till Göteborg och en musikaffär där för att köpa en Gibson Les Paul Studio av 2018 års modell som var lite prissänkt. Jag får provspela gitarren och då också låna en Gibson SG Special i samma utförande som min egen SG för att jämföra. Tyvärr konstaterade jag att en potentiometer på gitarren inte fungerade som den skulle och den kändes tung och klumpig i jämförelse. Den hamnade också lite fel i knät och gled för långt till höger. Skillnaden i ljud var också för liten mellan de två gitarrerna, så det kändes inte rätt att köpa den. Den blev kvar i affären och jag åkte hem utan en ny gitarr.

Men tanken på en ny gitarr gick inte att släppa. När jag kollar på YouTube ser jag flera provspelningar av årets (2019) modell av Gibson SG Standard. Den låter väldigt bra i mina öron. Dessutom är den några hundralappar billigare än 2018 års modell och har dessutom en annan typ av mikrofoner, eller pickuper, 490T och 490R, än föregående år. På min svarta SG sitter det Mini Humbucker-pickuper. Det vore roligt att ha en gitarr med en annan typ av pickuper. Dessutom är den röda färgen väldigt vacker i mina ögon. När jag har vägarna förbi den lokala musikaffären här i Borås går jag in och frågar om de kan beställa hem en Gibson SG Standard i färgen Heritage Cherry och vad de kan ge mig för pris på den. De kontaktar sin generalagent, men det visar sig att generalagenten sålt slut på dem de hade fått hem i första sändningen och de har inte koll på när nästa sändning anländer. De tror "om någon vecka". Tiden går och några veckor senare har jag vägarna förbi musikaffären igen och kollar hur det går, om de fått något svar från sin leverantör. De kontaktar återigen leverantören och jag lägger en formell beställning på gitarren. De ska höra av sig till mig den 20/3 om de fått tag i någon gitarr. Jag väntar till det datumet skall komma, men dagen innan ringer de från affären och meddelar att deras leverantör fått tag i en gitarr och att den nu är skickad till dem med leverans den 21/3. Vid den sista körningen den dagen hamnar jag i närområdet till affären, så efter att dagens arbetspass är slut kan jag gå in och köpa gitarren.


Gibson SG Standard 2019 Heritage Cherry
(SGS19HCCH1)

Väl hemma packar jag upp den. Stämmer upp strängarna, eftersom de varit slackade under transporten, men konstaterar att strängarna ligger väldigt högt över greppbrädan nere vid gitarrhalsen. Även den så kallade "truss rod" (vet inte vad den kallas på svenska) är alltså slackad under transporten. Eftersom jag justerat den på min första SG och fått det bra gör jag samma justering på min nya SG. Nu går det att spela på den. Jag konstaterar med glädje att ljudet från 490-pickuperna har ett annat och råare ljud när man kopplar på distorsionen än på min SG med Mini Humbuckers som har ett lite mjukare ljud. 490-pickuperna har också lite mer diskant och låter lite klarare än Mini Humbucker-pickuperna. Lyckan är fullständig. Nu har jag två Gibson SG med var sin karakteristik på ljudet.

Och sedan var det dags att utöka samlingen. En gitarr från Ibanez, som är det tredje största märket som tillverkar elgitarrer, stod på tur. En Ibanez RG370AHMZ-BMT beställdes den 8/4 med leverans två dagar senare. En väska att bära gitarren i ingick inte, så jag beställde en "gigbag" av passande modell samtidigt som gitarren. Den har ett svaj-stall som är väldigt stabilt och som håller stämningen, något som Stratocasters är kända för att ha lite svårt med. Svaj-stallet är dubbelriktat, så det går både att sänka och höja tonen. Stratocasters kan bara sänka tonen. Ibland benämner man den här typen av gitarrer för Super-Stratocaster, eftersom de har stora likheter med den, men de är förbättrade på många punkter jämfört med originalet.


Ibanez RG370AHMZ-BMT Blue Moon Burst

Ett SMS den 10/4 upplyser mig om att den beställda gitarren nu dykt upp och är klar för leverans. Efter jobbet åker jag till affären och köper den. En axelrem i passande kulör inköps också. Först tar jag fram ett gitarrställ till, likadant som jag har sedan tidigare, men inser att fyra gitarrer på rad tar för mycket plats. Jag frågar Jens i affären om de har något ställ hemma med plats för fler gitarrer och han hjälper mig plocka fram ett ställ med plats för fem. En instrumentkabel inhandlas även, eftersom den jag köpte strax efter jul har gått sönder. Det har blivit avbrott i den.

När jag kommit hem packar jag upp gitarren. Den är verkligen tjusig med ådringarna i trät. Jag stämmer upp den och provspelar, och den låter bra. Svajarmen är verkligen häftig, eftersom jag får fram riktigt "mystiska" ljud med hjälp av den. De olika pickuperna har ett annat ljud än mina andra gitarrer, men ljudet påminner mest om Stratocasterns i lägena 2, 3 och 4 av switchen, eftersom den kopplar pickuperna på samma sätt.

Sedan blir det att montera ihop det nya gitarrstället. Man behöver inte sätta dit alla fem fästena för gitarrhalsarna, det räcker med fyra, vilket gör att det blir mer svängrum att ställa in gitarrerna.

Nu är det tveksamt om jag behöver köpa några fler gitarrer. Förvisso är en Les Paul från Epiphone väldigt prisvärd, men den provspelning jag gjorde tidigare av en Gibson Les Paul Studio, vilken inte kändes bra, gör att jag nog avstår tillsvidare.

Uppdaterad 2019-04-14